ELIN HJULSTRÖM HAR ORDET:
Förra året fick jag möjlighet att göra min första film.
Var var en liten grupp människor, alla kunniga inom sina områden, men noviser i filmbranschen. Resultatet blev den animerade kortfilmen Deserted Walk, förstapris i Exit och biljett till Novemberfestivalen i Trollhättan.
Hur i hela världen gick det till?
Jo, vi sveptes in i den underbara värld av stöttande personer och organisationer som omger unga, ambitiösa filmskapare i Gävleborg. Utan Länskultur Gävleborg (och motsvarigheten från mina hemtrakter, Filmpool Jämtland) hade vi inte haft ekonomin att slutföra ett så stort projekt, och utan IDKA hade vi inte haft utrustningen. Att kliva in i filmvärlden var att upptäcka ett nytt land med möjligheter runt varje hörn, en resa som också tog mig till Swedish Talent under Bergmanveckan på Fårö och till Filmglappet där min nya film Imachinary kommer att visas.
Så, nu står jag här, återigen i uppstarten för nästa stora filmprojekt. Det är en osäker fas; är idéerna bra nog, kan jag förmedla dem på ett bra sätt, kommer jag att få filmstöd? Men mitt i osäkerheten, och entusiasmen inför det nya, tar jag ett steg tillbaka och minns; utan dessa stöttande personer skulle inte ens möjligheten finnas.
MIKA OCH TOMMY HAR ORDET:
För oss handlar det inte om att ”göra film” eller ”inte göra film”, film är en reflektion av verkligheten och livet, oavsett om filmen tar sig ett fiktivt eller dokumentärt uttryck. Med andra ord: Alla har alltid gjort film. Film kan vara allt det man inte förstår, det kan vara en gåva till någon man älskar, ett hemligt rum med oupptäckta tillstånd eller ett utlopp för obehaget som håller en vaken om nätterna. Du kan inte låta någon annan än dig själv avgöra hur ditt egna personliga uttryck gestaltas, din röst, det är något du blir varse om när du försöker leva ditt liv, vad du upplever och känner. Ofta kommer dina filmer mötas med likgiltighet i officiella sammanhang, det där är en svår fråga, hur ska du göra för att finna just de som kommer omfamna det du gör? Kanske är det dessa människor du kan lyckas finna, de du tilltalar och uppmuntrar, som kommer följa med dig framåt. Din film kan ses av tre personer och vara det bästa som finns, du och dina vänner eller vänner du kan få av filmen kan samlas kring den och se och känna något ni aldrig upplevt förut, ni kan tänka på den innan ni somnar och vakna med något nytt inuti er. Den blir er hemlighet och ni kan fnissa åt alla de som inte vet det ni vet, ända tills ni inte längre finns. Om en kokosnöt ser en film men inte vet varför den ser den eller vad den ser kan inte kokosnöten bli till en mjölkvit ängel och flyga iväg, kokosnöten får försöka igen senare eller bli till en liten mask och gräva ner sig i den svarta jorden, där tusen andra maskar har gömt sig i den kallnande mullen, den som vi och andra värmer upp tillsammans och det blir en trygghet i tomheten i tystnaden och långt där uppe finns kokosnötens döda dröm. – Mika å Tommy, mars 2012